Då var tiden kommen att ta ett steg åt sidan, fast mer ett åt sidan och sedan ett till framåt. Från och med en vecka tillbaka är jag ny RMA, vilket innebär att man jobbar i det tysta i bakgrunden och ser till att allt bara funkar kort och gott för hela den nordiska regionen. Men har ju alltid haft svårt att slita mig ifrån rampljuset, en ny sorts version av The Zone Tv kommer lagom till nästa säsong, bara tekniken är på vår sida! Jag lämnar nu över detta flagskepp till min kollega potatissallad som redan nu styr och ställer som han aldrig gjort något annat.

Det har varit kul att jobba med svenska The Zone, kul att se hur det utvecklats ända ifrån winnerback_89's tid, till min och cenneths samt nu med det fantastiska gäng som bidrar med bra material var 14:e dag. Mitt nya mål nu är att få de andra The Zone i den nordiska regionen att bli lika starka som denna tidning.

En text som jag minns extra mycket som jag skrivit var för nästan exakt ett år sedan:

 Den sjunde september är min brors födelsedag. I onsdags var hans 18 årsdag medan han var på praktik i Stockholm, långt ifrån nära och kära. Jag och min sambo reste ner från Uppsala för att uppmärksamma denna dag, försöka få lite glädje i september. Vi hade bokat bord på St Eriksplan och hade just anlänt ditt då jag nåddes av beskedet. Ett KHL lag har kraschat, Stefan Liv var med ombord. Var han död? Levde han? Pulsen ökar, fiplar fram och tillbaka på mobilen för att till sist stå där med sanningen i min hand. Den oskyldiga döden hade hittat ett nytt datum, Döden hade berövat 43 människor livet varav många yngre än jag själv. Döden hade tagit en Riddare från oss alla. En väktare utan fiender som med ett leende på läpparna alltid fick fram det bästa hos alla. En person som bara genom att vara sig själv kan få en hel nation att sörja hans bortgång. Oavsett lagtillhörighet, fan club eller bara allmänt intresserad så berördes man. En nybliven två barns far kommer aldrig mer slå en kullerbytta framför klacken, En nybliven man som aldrig mer kommer att förlägga fjärrkontrollen. En sedan länge hyllad legend som aldrig mer kommer bli glömd. En person som alltid hade tid, har nu gått ur vår. Stefan Liv du kommer alltid vara med oss! 

 En jobbig känsla att ens egna brors födelsedag nu påminer en om detta tragiska öde! Men även fast det känns som om tiden står still i ögonblick som detta så går livet vidare. Det är nu dags att vinka farväl! Mina föredetta kollegor har alltid lämnat sin HRA position med några väl valda ord, mina sista ord som HRA blir mina första som skribent. Nummer 209 - 2010-09-27 var mitt första nummer som skribent, just varit nere i Tyskland med aikaik och winnerback_89. Var en härlig tid med många sköna minnen med nya Mz:a vänner! Nu två år och nästan 50 nummer senare är vännerna utsprida men fortfarande kvar, minnena är kvar och så även texten:

Jag sträcker på mig, ställer mig på tå. Jag ropar, skriker! Tar ett jämfotahopp, kollar mig omkring med en nackspär som om jag stod mitt på Manhattan. Jag är HÄR nu, på TZ, jag skriver, ni läser, jag läser med. Drömmen blir verklighet, tidningen som man följde slaviskt när man började spela Mz 2003, och fortfarande är min ledstjärna mörkret gör att detta är en ära svår att beskriva att få sitta här. Med tangentbordet i knät är jag nu en del av historien. Skyskraporna är höga, legenderna är många men för mig är detta större.

Vi syns!